Känner mig deppig
Jag gick ju upp en hel del under graviditeten, och var inte så liten innan heller. Och nu ett tag har jag bara slarvat och inte tränat nåt alls. Men sen kommer verkligheten ikapp. Ställer mig på vågen och inser att ingenting kommer ju att hända så länge jag inte gör nåt åt det. Inga kläder sitter bra längre. Och till råga på allt så ska jag på bröllop nästa vecka, och då vill man ju vara lite snygg. Men i brist på pengar beställde jag lite grejer från en sida som heter Wish. Där är alla kläder så billiga. Beställde en klänning och en kavaj bland annat. När jag fick kavajen så var den väldigt liten trots att jag beställde typ största storleken, och kvalitén var ju sjukt dålig, så den bara trasade sönder så fort jag nuddade den. Så riktig skitkvalité. Och klänningen jag beställde var storleken rätt bra, men den funkar inte över brösten och armarna. Så nu måste jag åka och köpa en annan klänning, trots att jag egentligen inte har råd. Jag ska till marieberg imorn och träffa en kompis, jag hade inte planerat att handla så mycket mer än om jag hittar nåt till Wilma, för hon har ett presentkort, men nu får det ju bli lite shopping ändå. Och imorn kommer föräldrapenningen, men den räcker ju inte långt. Har ju lite vanliga räkningar som det täcker, men utöver det så är det mycket annat hela tiden, bland annat ska volvon in på service. Och jag tycker det är så jobbigt att vara i en situation där jag knappt kan hjälpa till alls ekonomiskt. Chrille får ju ta det mesta. Nu har jag lagt ut Williams gamla sadel på blocket, och har troligtvis en köpare, så förhoppningsvis 2500 kr får jag för den, då kan jag lägga det på servicen. Får försöka sälja av lite annat också, så kanske jag kan betala hela servicen.
Och idag kände jag mig som en dålig mamma också. Vi var på familjecentralen på babycafė. Wilma sov en liten skvätt när vi var där. Men när vi skulle byta blöja och göra oss klara för att åka verkade hon väldigt trött igen, så jag började försöka söva henne så kunde jag sätta henne i bilbarnstolen sen när hon sov. Men sen blev hon så hysteriskt ledsen, som hon brukar bli när hon är trött, men det går ju oftast över rätt snabbt. Men nu var hon bara jätteledsen. Och så svårtröstad. Då kände jag mig hemsk, dels för att jag inte kunde trösta henne, och dels för att om jag hade låtit bli att försöka få henne att somna så kanske hon hade varit nöjd. Jag vet att man inte borde känna sig hemsk, speciellt inte när man är på en familjecentral bland pedagoger, bvc-personal och andra nyblivna mammor. Men jag är expert på att få dåligt samvete, speciellt när det gäller Wilma. Nu sover hon i alla fall, och jag har fått lite mat i magen. Nu ska jag slappa en stund och sen ska vi nog ta en promenad. Hej svejs ✋
Och idag kände jag mig som en dålig mamma också. Vi var på familjecentralen på babycafė. Wilma sov en liten skvätt när vi var där. Men när vi skulle byta blöja och göra oss klara för att åka verkade hon väldigt trött igen, så jag började försöka söva henne så kunde jag sätta henne i bilbarnstolen sen när hon sov. Men sen blev hon så hysteriskt ledsen, som hon brukar bli när hon är trött, men det går ju oftast över rätt snabbt. Men nu var hon bara jätteledsen. Och så svårtröstad. Då kände jag mig hemsk, dels för att jag inte kunde trösta henne, och dels för att om jag hade låtit bli att försöka få henne att somna så kanske hon hade varit nöjd. Jag vet att man inte borde känna sig hemsk, speciellt inte när man är på en familjecentral bland pedagoger, bvc-personal och andra nyblivna mammor. Men jag är expert på att få dåligt samvete, speciellt när det gäller Wilma. Nu sover hon i alla fall, och jag har fått lite mat i magen. Nu ska jag slappa en stund och sen ska vi nog ta en promenad. Hej svejs ✋
