mittlivsommorsa.blogg.se

27-årig nybliven morsa som tänker skriva om det mesta som hör mammalivet till - dela med mig av mina tankar och upplevelser.

Tankar

Publicerad 2016-06-06 22:29:00 i barn, bebis, mamma,

När man är mamma för första gången så är det många tankar som slår en, sånt som man aldrig tänker på innan. Och saker man uppskattar, som man tog för givet förut. Tex: gå på toaletten, duscha, äta, sova. Inget av det är självklart, det är liksom den nya lilla personen som styr detta. Man säger ju alltid att föräldrar bestämmer över sina barn tills dom är 18 år, men det stämmer inte riktigt tycker jag. ;) Har Wilma inte lust att ligga i babygymmet en stund medans jag äter lite, ja då blir det ingen mat för mamman. Eller visst kan man kanske försöka äta samtidigt som man håller i ungen, men det är inte alltid så lätt. Risken är ju ganska så stor att man spiller ner sitt barn. Och jag har väl aldrig ätit så fort som jag gör nu. Hellre att kasta i sig maten och faktiskt få i sig den, än att tvingas avbryta innan man hunnit äta klart.
Och en annan sak jag har tänkt mycket på. Det är det här med egentid. Det är så mycket skriverier om sånt tycker jag. För mig är egentid att få ta en skön dusch, eller att få greja i trädgårn ensam medans Wilma är med sin pappa. Men bäst av allt är nog när man får åka till ICA helt själv. Då kan man spela hög musik i bilen och bara få vara en stund. Jag älskar mitt barn och jag älskar att vara med henne, men dom här små stunderna är värda så mycket.
Och aldrig trodde jag väl jag skulle bli så glad för att nån bajsar. Men när ungen inte har gjort på några dagar och är sådär lagom knorrig, då är ett en lättnad när det äntligen kommer.
Ja som sagt, många tankar blir det i mammahjärnan. ;)

Känner mig deppig

Publicerad 2016-05-25 13:42:00 i barn, bebis, mamma,

Jag gick ju upp en hel del under graviditeten, och var inte så liten innan heller. Och nu ett tag har jag bara slarvat och inte tränat nåt alls. Men sen kommer verkligheten ikapp. Ställer mig på vågen och inser att ingenting kommer ju att hända så länge jag inte gör nåt åt det. Inga kläder sitter bra längre. Och till råga på allt så ska jag på bröllop nästa vecka, och då vill man ju vara lite snygg. Men i brist på pengar beställde jag lite grejer från en sida som heter Wish. Där är alla kläder så billiga. Beställde en klänning och en kavaj bland annat. När jag fick kavajen så var den väldigt liten trots att jag beställde typ största storleken, och kvalitén var ju sjukt dålig, så den bara trasade sönder så fort jag nuddade den. Så riktig skitkvalité. Och klänningen jag beställde var storleken rätt bra, men den funkar inte över brösten och armarna. Så nu måste jag åka och köpa en annan klänning, trots att jag egentligen inte har råd. Jag ska till marieberg imorn och träffa en kompis, jag hade inte planerat att handla så mycket mer än om jag hittar nåt till Wilma, för hon har ett presentkort, men nu får det ju bli lite shopping ändå. Och imorn kommer föräldrapenningen, men den räcker ju inte långt. Har ju lite vanliga räkningar som det täcker, men utöver det så är det mycket annat hela tiden, bland annat ska volvon in på service. Och jag tycker det är så jobbigt att vara i en situation där jag knappt kan hjälpa till alls ekonomiskt. Chrille får ju ta det mesta. Nu har jag lagt ut Williams gamla sadel på blocket, och har troligtvis en köpare, så förhoppningsvis 2500 kr får jag för den, då kan jag lägga det på servicen. Får försöka sälja av lite annat också, så kanske jag kan betala hela servicen.
Och idag kände jag mig som en dålig mamma också. Vi var på familjecentralen på babycafė. Wilma sov en liten skvätt när vi var där. Men när vi skulle byta blöja och göra oss klara för att åka verkade hon väldigt trött igen, så jag började försöka söva henne så kunde jag sätta henne i bilbarnstolen sen när hon sov. Men sen blev hon så hysteriskt ledsen, som hon brukar bli när hon är trött, men det går ju oftast över rätt snabbt. Men nu var hon bara jätteledsen. Och så svårtröstad. Då kände jag mig hemsk, dels för att jag inte kunde trösta henne, och dels för att om jag hade låtit bli att försöka få henne att somna så kanske hon hade varit nöjd. Jag vet att man inte borde känna sig hemsk, speciellt inte när man är på en familjecentral bland pedagoger, bvc-personal och andra nyblivna mammor. Men jag är expert på att få dåligt samvete, speciellt när det gäller Wilma. Nu sover hon i alla fall, och jag har fått lite mat i magen. Nu ska jag slappa en stund och sen ska vi nog ta en promenad. Hej svejs ✋

Så var förlossningen

Publicerad 2016-04-12 08:53:00 i barn, bebis, förlossning, mamma,

Det började med att vi åkte in till förlossningen, lördagen den 2.a januari, kl:08.00. Det var då våran barnmorska på vårdcentralen hade sagt åt oss att åka in. När vi knackade på hos förlossningen blev vi skickade till specialistmödravården i stället, där skulle vi bli undersökta. Det visade sig att våran barnmorska hade räknat fel på dagarna, jag hade tydligen bara gått över 13 dagar, vi skulle egentligen inte åkt in för ens söndagen den 3.e januari. Så dom sa att vi kanske skulle få åka hem igen och komma tillbaka på söndagen. Men vi blev undersökta med CTG, ultraljud som visade att det var ganska lite fostervatten, och sen blev jag gyn-undersökt, dom kollade statusen på tappen, den var öppen typ 1 cm, den var lite bakåtlutad och det var en bit kvar på den, den såg ut som en polokrage ungefär. Vi fick gå till väntrummet, då skulle läkaren ringa till förlossningen och kolla läget, det var rätt fullt, det fanns ett rum ledigt och det fick vi. Det var så skönt att slippa åka hem och vänta en dag när vi ändå var där. När vi kom till förlossningen så fick jag börja ta Cytotec, en medicin som ska hjälpa till att sätta igång. Jag fick en del av en tablett utblandat med vatten, som en liten "hutt". Första dosen fick jag ca 12. Sen fick jag en hutt varannan timme under dagen och kvällen, dom kollade  bebisens hjärtljud med CTG med jämna mellanrum. Dagen gick långsamt, det hände inte så mycket. Jag och sambon låg och kollade på film. På kvällen försökte jag sova en skvätt men det gick sådär. Sen när jag satte mig upp sa det "blubb" nerifrån fiffin, då gick vattnet, klockan var då 23.30. Vattnet var lite missfärgat, bebisen hade bajsat i vattnet. Nu fick jag inte mer cytotec. Värkarna tilltog successivt under natten. När det blev för ont ringde jag på klockan, då fick jag ett värmekrus, men det hjälpte inte så mycket. Sen på morgonkvisten gjorde det så ont så jag var tvungen att ställa mig upp, då blev jag plötsligt väldigt illamående och fick springa till toaletten och spy. Efter det fick jag testa en TENS-apparat som smärtlindring, den hjälpte väldigt bra. Men lite senare på morgonen ville som sätta en elektrod på bebisens huvud för att kunna läsa av hjärtljuden bättre. Då kunde jag inte ha kvar TENS-apparaten, för den störde ut elektroden. Då fick jag testa att vara utan smärtlindring ett tag, det var väldigt jobbigt. När klockan var ca 10.00 var jag öppen 5 cm, jag fick värkhjälpande dropp. Jag ville ha epidural men dom ville att jag skulle vänta in i det längsta, eftersom det ibland kan stanna av med epidural. När klockan var strax efter 11 kom narkosläkaren och gav mig epidural. Det hjälpte jättemycket, innan epiduralen var värkarna så vassa, efteråt gjorde det fortfarande ont, men dom var betydligt mer hanterbara, och det började trycka på ordentligt neråt, jag andades igenom värkarna. Kl:12. var jag öppen 7 cm. Ca kl.14 var jag öppen 9 cm och det var 2 minuter mellan värkarna. Kl.15 var jag öppen 10 cm. Klockan 16.20 började man se bebisens huvud med långt mörkt hår. Kl.16.38 kom hon ut. Sista värkarna tyckte jag det var svårt att känna, jag visste inte när jag skulle trycka på, barnmorskan fick vara med och säga till när. Efteråt när moderkakan skulle ut var det likadant, jag kände inga värkar då heller. När moderkakan skulle ut så drog barnmorskan lite i navelsträngen för att få moderkakan att komma ut, men då lossnade strängen från kakan. Då sa barnmorskan att om vi inte får ut den nu så måste jag åka iväg på operation. Det kom in två barnmorskor till som fick hjälpa till att trycka på magen, då kom den ut som tur var. Barnmorskan fick sy lite grann. Vi visste inte vad det var för kön. Så vi fick själva lyfta upp och titta efter, det var en tjej!
Jag tycker allt kändes bra med förlossningen, det kändes bara som att det tog lång tid. Men det var ju för att vi fick vara där innan det satte igång. I vanliga fall väntar man ju kvar hemma under latensfasen (eller vad det nu heter). Min förlossning startade egentligen på morgonen på söndagen sa min barnmorska, och då var det ju inte jättemånga timmar om man räknar så. Vi stannade kvar på BB två nätter, min sambo fick sova med oss första natten.
Såhär i efterhand känner jag att jäklar vad stark jag är som klarade av detta. Och så jäkla häftigt att vi har skapat ett litet liv. Ett perfekt, välskapt litet liv, alla delar finns där men allt är i miniatyr. Jag har världens bästa sambo som stöttade mig så bra i detta, han är även världens bästa pappa till våran älskade Wilma!

 

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela